Svar på remiss-Fritt val 25 april 2012

Svar på remiss – Fritt Val

Hej!

Jag skriver i organisationen NOAS namn. NOAS står för Nationella Organisationen för Audiologistuderande. Vi är en styrelse med audiologistudenter från alla utbildningsorter i Sverige, som bland annat värnar om vår profession. Därför har vi valt att svara på er remiss. Vi undrar hur man kan lita på er utredning, som remissen bygger på, när ni aldrig tagit kontakt med professionen, alltså audionomer, för att få deras åsikt om hur Fritt Val fungerar? I Skåne län har man haft möjligheten till Fritt val sedan 2008, och det var inte förrän en journalist från Malmö P4 för någon månad sedan frågade audionomer om vad de tyckte om det nya systemet, som vi, och många andra fick en idé vad Fritt Val bär med sig ut i praktiken.

Utdrag ur Hälso- och sjukvårdslagen lyder;

”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142).”

Det som tyvärr har hänt, om man använder Skåne som modell, är en uppdelning mellan de som har det bättre ekonomiskt och de som har det sämre ställt. Fritt Val leder till att de som har pengarna, kan få lov att välja mellan ett
stort sortiment, och de som har en lägre inkomst ofta kommer få ”nöja” sig med apparater som landstinget förhandlat fram (det landsting de bor i). Det kan man inte säga är ”lika villkor”. En annan viktig aspekt som vi måste ta upp – hur vet vi att de hörapparater som finns inom det privata utbudet, och som oftast är lite dyrare, är bättre? Hur ska vi veta det, om hörselverksamheterna håller sina ”affärer” hemliga? Hur kan man vara säker på att man får något bättre? Vet dessutom de som väljer att köpa hörapparater från ett privat urval, att de får stå för all kostnad själva om någonting
går sönder? Hur kan vi vara säkra på att man som brukare får all nödvändiginformation, och inte bara säljarsnacket?Audionomen då? Detta är en utbildad person, som fått en legitimation, som kräver att hon tar till allt hon lärt för att hjälpa en individ med en hörselnedsättning. Om denna samtidigt har sin chef flåsande i nacken för att hon måste sälja apparater så att företaget inte förlorar pengar– hur kan vi vara säkra på att audionomen gör det som legitimationen kräver, och inte det som företaget och ekonomin kräver? Vem tar ansvar när det blir fel?

Vad är poängen med att läsa en utbildning i 3 – 5 år, om man till slut ska sitta och vara osäker på om man ska ta till sin kunskap, eller endast tänka på att tjäna pengar till sitt företag? Audionomer lär om kognition och minne, och hur
en hörselnedsättning kan påverka en individ negativt, och mycket annat. Sådant som en brukare nu helt kan välja bort och börja välja hörapparat själv, utan någon kunskap. Man köper inte en hörapparat, och bara sätter på sig den. Hörselnedsättningar skiljer sig från individ till individ, och hörapparater måste ställas in så att de passar varje
hörselnedsättning. Ni märker här, att när vi börjar blanda in Fritt Val så mister hörselrehabiliteringen sitt mål, och det
pratas mer om pengar och att gå med vinst i sitt hörselföretag.

Är det verkligen så vi vill ha det i framtida Sverige? Man tycker att nationen borde vara stoltare över att ha så duktiga audionomer i landet, som brinner för sitt yrke och har kunskap att göra mycket mer för hörselrehabiliteringen, om man bara koncentrerade sig på att låta dem göra sitt jobb, och inte förvandla dem till försäljare.  I nuläget är vi på god väg att låta professionen slå bakut, samtidigt som personer med hörselproblem ökar i samhället. Risken med att inte rehabilitera på rätt sätt, kan leda till utanförskap . Hur ska man kommunicera, om man inte hör vad en annan säger? Hur många i vårt samhälle kan teckenspråk så vi kan kommunicera, om en person inte hör? I grund och botten är det
här det stora problemet med Fritt Val ligger.En stor del av vårt samhälle kommer stå i utanförskap, som kan
leda till psykiska problem, isolering och sjukvård. Detta kostar samhället pengar, när det egentligen skulle kunna vara
så att man får den rehabilitering som man behöver, och drar sitt strå till stacken. Är det inte bättre att samhället får mer skattebetalare, än fler sjuka?

/ Marina Jurisic, NOAS